Det är cirka en vecka sedan jag flög den sista etappen hem till Sverige. Jag mellanlandade i Keflavik och mitt flyg till Arlanda åkte först klockan åtta nästa morgon. Så natten spenderade jag på några hak inne i Reykavik, en stad jag inte satt min fot i tidigare. Reykaviks uteliv kan liknas vid Uppsalas, känslan av kulturstinn småstad gör sig påmind när man kryssar bland kvarteren. Staden gjorde ett väldigt bra intryck och jag återvänder gärna för en längre vistelse någon gång i framtiden.

Trots att jag bara varit hemma i en vecka så känns Grönland väldigt avlägset. Kanske för att tillvaron i Leksand är så pass annorlunda jämfört med vardagen i Nuuk. För er som läst bloggen under sommarens gång och har tankar på att söka Nordjobb i Grönland år 2010 så kommer här några efterkloka tips:

Ta med någon form av myggmedel. Trots det arktiska klimatet så hittar de små kräken ner till byarnas högre punkter emellanåt. Det kryllar även av dem om sommaren när det blir vindstilla om du är ute på en längre promenad på landsbygden.

Solen är starkare på de norra breddgraderna – ju längre upp i Grönland du befinner dig desto lättare att bränna sig. Så om du vandrar genom landskap med snö eller om du åker båt på havet så tänk på att solens strålar reflekteras och därmed blir starkare i snö och vatten. På fina dagar så är solskydd av yttersta vikt.

Några svenska ord har en oförskämd innebörd på danska, använd således synonymer för kossa, knäppa och det lite mer ovanliga bollar. Det kan även vara bra att veta att rolig betyder lugn och att mangla är att sakna. Med andra ord är det positivt när du säger att du manglar din familj eller en vän.

Om du vill ta med dig souvenirer hem så tänk på att det finns EU regler för t.ex. sälskinn och vissa typer av ben. Gå in i ett turistkontor och fråga om det du tänkt ta med dig på flyget. Om du är i Nuuk så undvik de större turistbutikerna. Fråga istället efter ”kulturverkstaden”, en verkstad där hantverkare gör souvenirer till humanare priser. Den ligger i en röd låg byggnad i industriområdet bakom drottning Ingrids sjukhus. Det går alldeles utmärkt att pruta, kom dock ihåg att det kan en till flera dagar för dem att skapa det du vill ha (säg ett halsband av en speciell sorts ben eller sten).

Om du är ute och går på eftermiddagen eller kvällen så kommer du med största sannolikhet stöta på någon lokalbo som raglar omkring i ett fyllerus (detta är vanligast veckan efter löning). Grönländarna dricker mer frekvent än övriga skandinaver i tid och otid och många, många är periodare. De är dock vad jag erfarit inte våldsamma på gatorna. Ignorera ev. sluddrigt tilltal och snedda förbi fyllon som inte har styr på sig själv.

Om du vill hålla koll på vad som händer i byn så utnyttja det lokala biblioteket istället för att köpa de dyra veckotidningarna. Om du är i Nuuk så finns det en svensk hylla med titlar av skiftande intresse (mycket deckare och dansk litteratur översatt till svenska), ifall böckerna inte fick plats i resväskan.

Matkulturen är till stor del baserad på olika kötträtter, om du är vegetarian så räkna inte med att hitta något utöver sallad på menyerna. Utbudet av bönor och liknande alternativ i butikerna är väldigt skralt.

Ifall du får ett jobberbjudande så räkna ut ett cirka på hur mycket du kommer tjäna efter skatt, flygbiljetter till ön är inte billigt och är man student annars så kan det vara bra att åtminstone inte gå back på att åka över för en sommar.

Sista passet, sista stämpeln

Det har varit kul att för första gången rapportera regelbundet i bloggform till familj och vänner därhemma. Vissa veckor då jag jobbat mer än vanligt och inte hunnit ta mig för något utöver det vardagliga så har jag känt en brist på stoff och fått en större förståelse för min journalistiska förebild Peter O’Hanra-Hanrahan. Men jag hoppas att fotona utöver texterna gett er en bra bild av hur det ser ut i Nuuk med omgivning. Om någon läsare har en fråga så lämna gärna en kommentar till detta inlägg så ska jag försöka besvara den så gott jag kan.

Jag är glad att jag genomförde resan och fick en egen uppfattning om hur Grönland fungerar och på vissa sätt inte fungerar. Som samhälle har de fortfarande en bit kvar till det i sammanhanget välfungerande Danmark. Om jag skulle åka tillbaka så skulle jag välja att åka till någon av de två större byarna på östkusten om sommaren, kanske till Tasiilaq.

I torsdags, dagen innan jag åkte hem, så bestämde jag och Alex oss för att göra ett försök att nå toppen av Ukkusissat trots dimmigt och blåsigt väder. På eftermiddagen fick vi skjuts med bil nära till foten av berget.

Foten

Det tog ett tag att gå från vägen och längs med foten ut till bergets ena sida som var lite mer lämpad att gå upp för, även om det inte fanns någon stig att följa. På vägen upp såg vi stora stenblock som till mesta del bestod av kvarts, dessa lyste nästan med hjälp av de sparsamma solstrålar som slapp igenom det tjocka molntäcke som vilade över berget.

Kvartsblock

Efter bara kanske 2-300 meter blev det genast brantare och vi fick klättra genom en backe av branta klippblock. På grund av dimman så var det svårt att navigera direkt mot toppen, men vi hade sett berget i klart dagsljus tidigare och hade en ganska bra idé om hur vi skulle försöka ta oss upp.

...och brantare blev det

Det låg regn i luften ett tag och fukten gjorde att stenarna blev hala. Man fick tänka två gånger innan man tog ett kliv i de knivigare partierna av backen. Efter uppskattningsvis halva sträckan så stötte vi på patrull i form av en lodrät klippvägg på ca 10m. Vi gick längs med denna och det tog ett tag innan vi hittade en bra plats att klättra upp på. Sedan planade det ut något men vinden tilltog.

Efter ca en och en halv timmes stretande mot berget så var vi slutligen glada men trötta på toppen. Där låg vinden på så starkt att man kunde luta sig bakåt utan att falla. Än en gång förbannade vi vädret som skymde en annars riktigt fin utsikt.

Vi rastade på toppen och tog en del vindpinade bilder. Det fanns inte så mycket till lä och vi bestämde oss snart för att försöka gå tillbaka samma väg som vi kom. Efter att ha gått ett tag insåg att vi var påväg ner på bergets baksida mot en annan fjord, Kobbefjorden, än den som Nuuk ligger intill. Vi ändrade riktning och kom välbehållna ner, regnet höll sig lyckligtvis borta även då.

På kvällen firade vi vår bestigning med att gå på krogen och bla lyssna på Grönländsk karaoke, en säregen upplevelse även det! Senare i veckan tänkte jag skriva någon sorts avslut med lite reflektioner kring hela resan. Det blir bloggens sista inlägg.

Då och då när jag skrotat runt på promenader i byn så har jag fotat hus som jag tyckt om eller som på något sätt väckt min uppmärksamhet. Jag tänkte dela med mig av några bilder:

I byn står det byggkranar inte bara i centrum utan lite här och där. Finanskrisen har inte rammat byggsektorn. Bostadsbristen är akut i byn. Enligt mina kollegor på fabriken är det ca tolv års kö via det kommunala bostadsbolaget och priserna om man vill hyra privat är riktigt grisiga.

Här ser vi något som är typiskt för olika Grönländska byar – man målar inte sitt hus i samma färg som grannens. Om man står på en kulle och ser på ett villaområde längre ner så kan det se riktigt pittoreskt ut med olika kulörer längs gatorna.

Detta hus är beläget i gamla kolonihamnen och troligen uppfört någon gång under 1800 talet. Alla hus invid kolonihamnen är fint efterhållna och det är en fröjd att promenera i detta kvarter på en fin sommardag.

Denna nya byggnad är gjord i äldre stil, den ligger invid ett av byns gymnasium och huserar lärarstuderande. Bemärk de snygga trädetaljerna på taket!

Nuuks motsvarighet till Globen i Sthlm är denna lilla boll som ligger på en höjd i byns norra del. Folk jag frågat tror att det är en mottagare av sattellitsignaler.

Självfallet är det den ena av öns två banker som har byggt centrums snyggaste skrapa. Den inrymmer också postkontor. Jag gillar de mjuka linjerna i synnerhet. Dansk arkitektur är världskänd av en god anledning.

Bara ett stenkast från centrum kan man även hitta riktiga fallfärdiga rukkel som det ovan. En märklig kontrast. Jag förstår inte varför ägaren säljer av det till någon entrepenör som rustar upp eller river och sedan hyr ut. Hade det vart k-märkt hade det inte nått detta stadie av förfall.

Byns snyggast byggnad är i mitt tycke utan tvekan kulturhuset Katuaq. Det inrymmer biograf, en modernare bistro och galleri. Tyvärr kostar det lite för mycket att fika där i längden. Men deras espressomaskin lockar mig titt som tätt!

Den här veckan, den sista på fabriken, landar jag på nästan sjuttio arbetstimmar. Det känns i framförallt fingrarna, så vitt jag kan minnas har jag inte haft ”träningsvärk” i dem tidigare i livet. From imorgon har jag tagit ledigt i fyra dagar tom fredag förmiddag då jag flyger till Island. Tanken har varit att jag skulle jobba in den kommande ledigheten denna vecka.

Under sista veckan har jag pratat med några kollegor på fabriken om att göra ett försök att ta sig upp på Ukkusissat. Med lite tur så kan vi få skjuts av en kollega till foten så att vi slipper spendera en del av dagen på att endast ta oss till och från berget. Det går tydligen en stig upp längs ena sidan så att man kan tillbakalägga de 1210m lite lättare.

Innan jag åker hem behöver jag inte köpa så mycket mat. Detta pga jag tidigare bunkrat rätt duktigt när någon av butikerna haft sina respektive veckoerbjudanden. T.ex. så har jag köpt tolv liter mjölk istället för två, fem och ett halvt kilo kyckling istället för femhundra gram osv. Just mat har under vistelsen helt klart varit den största utgiften, med svenska ögon sett (man lägger på 50% på allt man ser i butiken). Man blir hungrig av att jobba mycket också…

Förra fredagen fick vi chansen att åka med Louise familj i deras båt på en liten tur inom Nuuks närmsta fjordar. Vi åkte ut från Nuuks småbåtshamn på eftermiddagen. Invid hamnen ligger byns badhus, ”Malik”. Det har tydligen fått pris för skandinaviens bäst designade.

Först rundade vi det höga berg som man ser på bilden längst upp på bloggen, Ukkusissat tror jag det heter. Bakom U. ligger Kobbefjorden och den åkte vi ned längs och njöt av utsikten som bestod av branta bergsidor tätt inpå vattnet samtidigt som Louise berättade lite om familjens båtutflykter.

Store Marlene från baksidan

Efter att ha vänt i Kobbefjorden åkte vi ut i Godthåbfjorden. Godthåb är det gamla danska namnet för Nuuk.

Litet isberg i fjorden

Vi fick syn på en flock med sälar men de dök innan vi han fram med båten. Istället fick vi fota ett fint isberg.

Vår båt utanför gamla kolonihamnen

I förrgår när tre trötta nattskiftsarbetare kom hem på morgonen så var köket låst från insidan. Jag gick ner och påpekade detta för receptionisten som lyckligtvis var bakom disken (de brukar springa omkring på olika våningar annars med diverse ärenden). Denne informerade oss om att det verkar ha varit en tämligen stökig fest under natten på våning fem, en våning som hyresvärden upplåter åt gymnasieungdomar. I reglerna står tydligt att festande efter midnatt på vardagar är strängt förbjudet, något många av ljudnivån att döma verkar ta med en axelryckning i tid och otid. Receptionisten följer efter lite kallprat med oss upp till vår våning, nr 4, för att öppna köksdörren med huvudnyckeln som han förfogar över. Væl där inne hittar han två fyllesovande grabbar på en soffa samt en röra av tomglas och disk. Han ringer hyresvärden direkt och meddelar vad han hittat samt kör ut de två. Dagen efter får vi reda på att två studenter i våningen över oss blivit utkastade pga det inträffade. Det sista man vill hitta efter att ha jobbat hela natten är ett låst kök alternativt ett nergrisat kök som doftar sunkig efterfest. Jag är väldigt trött på att människor utnyttjar de gemensamma utrymmena utan hänsyn till att andra bor där.

Sedan en vecka tillbaka har det flyttat in några Grönländska studenter, i olika åldrar, även i vår korridor. Vi har även fått veta att hela femte och sjätte våningen saknar ett fungerande kök, så de måste laga sin mat nere hos oss. Jag tyckte det var litet nog redan när vi var fyra som skulle dela det! Det ska bli skönt att komma hem till normal boendestandard inom en snar framtid. Just nu jobbar jag bort min hemlängtan till föräldrahemmet och folkhögskolan. Till veckan blir det extra körigt då jag skirivit upp mig på några dubbelpass a 15.5 h. Puh!

Sedan den tionde juli, samma dag som Alexander anlände, har vår kontaktperson på orten varit på semester i Island. Det har således varit upp till oss själva att se till att vi får se lite mer än vad turistbyrån kan erbjuda (ofta till en saftig summa) av byn och dess kultur. Marcus hade innan resan hit haft kontakt via email med en tidigare Nordjobbare, Louise, som arbetat här i början av decenniet i två omgångar och sedan valt att bli bofast i Nuuk. Efter att ha mailat fram och tillbaka med Marcus så föreslog hon vänligt nog att hon kunde bjuda oss på Grönländska matspecialiteter en kväll. Vi var inte sena att tacka nej och i fredags var vi alla fyra över till hennes lägenhet som ligger några kvarter från oss.

Väl där träffade vi också en annan tidigare Nordjobbare, Annika, som också hon stannat efter att ha arbetat här för några år sedan. Annika är från Åland men är numera Nuukbo. Till förrätt bjöds det på rökt val och torkad fisk från Ilulissat, på danska kallad Ræklinger. Detta serverades med bröd och sås. Huvudrätten var en starkare gryta på Myskoxe med pasta och sås. Efterrätten var en fin chokladkaka med glass som Louises femårige son, Aaju, hjälpt till att baka. Allt var mycket uppskattat av oss gäster då ingen vågat sig på att laga något av ovanstående trots att man sneglat lite på det i matbutikerna.

Marcus, Louise, Fanny, Alexander & jag

Kvällen avslutades med kaffe och samtal om byn med dess liv framför barnprogrammet Byggare Bob, på danska.
Tack vare Louise och Annikas kontakter har vi ytterligare möjligheter att se oss om kring byn, om vädret är med oss så åker några av oss på båttur redan till helgen i fjorden.

Det började i tisdags med att en kollega gjorde en rejäl tabbe med en av våra truckar. Invid lagret står två stora tankar om 4000 liter vardera innehållandes saltlake, denna pumpas kontinuerligt till stora tankar där räkorna kokas. Med jämna mellanrum under skiftet fyller vi upp tankarna med nytt vatten via en kontrollpanel, sedan skall vi klättra upp på en stege intill och hälla ner 190 kg salt fördelat på en drös påsar i olika storlek. Saltet lyfter man upp bredvid stegen i en stor plastcontainer med hjälp av en gaffeltruck. Efter att min kollega lassat i allt salt i tanken och containern var tom skulle han lyfta ner den med trucken igen. Under lassningen hade containern flyttat sig något och ena kanten hakat i ett hörn på tankens konstruktion. Så när trucken pressade ner containern så satt ena hörnet fast och containern tippade snett och gled av truckgafflarna och ramlade på golvet bredvid platserna där vi normalt står och skär upp påsar med kniv. Av en ren tillfällighet stod vi och spolade golv lite längre bort just då och ingen kom till skada. Hade någon fått över 100kg plastcontainer i huvudet från 3m fall så hade det slutat illa.

I fredags var en något större truck boven i dramat. Vi skulle lassa plastcontainrar från lagret med hjälp av truckar till de maskiner som via löpande band för räkorna till tankarna. När jag återvänder från en rast ser jag att Alex och en kollega håller på och monterar och surrar gafflarna som nyss satt på trucken. Jag frågar vad som hänt och Alex berättar att när kollegan kör en av containrarna från lagret till maskinerna så lossnar helt plötsligt en av gafflarna (!) från trucken och glider ner på golvet. Strax efter så följer containern efter men Alex står längre bort och är inte nära att bli träffad. Ibland undrar man hur sådant kan gå till.

Senare under slutet av samma skift så är jag nära att köra sönder en fläktrumma i taket på lagret med hjälp av en gaffeltruck då jag skall plocka ner en högt belägen container. Jag ser inte att containern står precis under trumman och när jag höjer gafflarna så slår lyftstativet i trumman när jag kör fram. Den vajar till men konstruktionen håller, jag hinner dock få några tankar om höga ersättningskrav innan jag lugnar ner mig.

Jag hoppas att detta blir de allvarligaste incidenterna under min tid här, man vill ju inte åka hem som ett bandagerat paket.

Nyhetsutbudet i pappersform i denna by är allt annat än tillfredställande om man ser till tillgänglighet. Vill man läsa de två stora danska morgontidningarna, Politiken eller Jyllands-Posten, så får man gå till ett café och betala mången penning för kaffe (samt ofta stök från barnfamiljer på köpet!) eller till biblioteket som tills nyss hade öppet mellan kl 12-18. Sedan igår har byns enda bibliotek, tillika landets nationalbibliotek, stängt tom den 16e augusti pga VVS reparationer. Tydligen har en vattenläcka uppstått och x antal böcker på barnavdelningen blivit vattenskadade. Om jag känner detta land rätt så har de ingen plan när det kommer till räddning av vattenskadade volymer… Så inget mer gratisläsande under resten av min vistelse tyvärr. I Nuuk kan man annars köpa två veckotidningar, Sermitsiaq eller Grønlandsposten, som till 90% innehåller lokal och halvaktuella nyheter av ringa intresse. Till exempel var den stora rubriken på framsidan av Sermitsiaq häromveckan att ett mindre samhälle längre upp på västkusten, Ilulissat tror jag det var, bränner sopor med bensin i en grop invid några klipphällar. Något man gjort sedan fem år tillbaka då den kommunala sopstationen gick upp i rök vid en brand, kommunen där har tydligen inte lyft ett finger för att reparera den pga andra prioriteringar i deras budget.

För att underlätta min översikt av nyhetsflödet har jag börjat läsa Danmarks största veckotidning, Weekend Avisen. Den sammanfattar bla det mest relevanta utrikesnyheterna i längre välbyggda artiklar. Om man skall jämföra med något i Sverige så skulle det vara tidningen Fokus fast i tre gånger större format och på sämre papper eller SvD och DNs längre söndagsrepotage i en tidning för sig. Som pricken över i så har de en separat bokbilaga, dock kan det vara knivigt att förstå danska litteraturtermer.

Om man till skillnad från mig föredrar nyheter på TV istället så är enda alternativet Grönlands enda TV kanal, KNR, som sänder en kvarts dagsaktuellt program från Danmark klockan nio varje kväll.

För ca tio dagar sedan kom så den fjärde och sista Nordjobbaren för sommaren till Nuuk, Alexander. Han jobbar ibland på packningen i fabriken och ibland på fryslagret med mig. Jag lät honom svara på några frågor om bla varför han sökt sig till Grönland.

Alex åkandes på sin ögonsten i fryslagret

Till att börja med får du introducera dig för dem som läser:

Mitt namn är Alexander Pettersson, är 22 år gammal och jag är här på jakt efter snygga eskimåer!

Hur är ditt intryck av Nuuk hittills?

En fantastiskt vacker stad med vattnet och bergen runt omkring. Det är väldigt litet men det finns ändå ett bra utbud av affärer, restauranger, pubar osv. Det är bättre än jag förväntade mig!

Varför sökte du Nordjobb just på Grönland?

Jag har länge tyckt att Grönland verkar vara ett häftigt ställe eftersom naturen, kulturen och klimatet här är unik. Så när jag hittade Nordjobb på nätet så tänkte jag varför inte och sökte.

Vad är det bästa respektive sämsta med Nuuk utifrån det du upplevt hittills?

Det bästa är nog solen som knappt går ner över huvud taget och spraymålar halva himmelen röd när den går upp eller ned. Det sämsta är att grönländska är världens svåraste språk (samt att danska låter som någon form av grymtande)!

Vad är din uppfattning om Nordjobb hittills?

Att det är en professionell, generös och framåtsträvande organisation. De fyller ett viktigt syfte. Nordjobb har öppnat mina ögon för ett nytt land och det är jag tacksam för!

Gaffeltrucksglädje!

Efter att ha jobbat med Alexander i några pass så tycker jag mig se en viss likhet med arbetarhjälten Weiron (”Weiron i ottan”) i hans entusiasm för att köra gaffeltruckar. När jag påpekade detta så visade det sig att han även är bra på att citera Weiron på göteborgska, trots att Alexander kommer från Blekinge.